Och fler där till!

Jag kommer på mig själv att alltid skriva, inte här då utan på ett riktigt papper med en riktig penna, extremt mycket när saker och ting går mindre i min väg. Jag skulle vilja bli bättre på att kunna uttrycka mig även när jag är så här lycklig som jag är just nu. Jag skulle vilja bli bättre på att skriva ord till mina vänner som verkligen kan uttrycka hur mycket de betyder för mig utan att det låter kårny! Jag skulle vilja bli bättre på att bjuda in folk till att läsa ur min trygghetszon. Eller kanske inte det sista. Eller? En av dessa vackra varelser har jag tagit med mig in i det mest hemliga jag har. Och jag tvivlar aldrig så mycket på mig själv som när jag låter någon läsa mig helt öppet. Men det är okej, för jag vet att det stannar där det var.

Och jag har inte bara ett svart hål i min själ, jag är en bitch också. Men varför skulle det ens röra min rygg? Haha, sånt gör mig också så road. För de som står mig närmast är de viktigaste i mitt liv. De skulle jag aldrig skada och jag skulle göra så mycket för dem. Det är kärlek på riktigt!

Peace